Maj månad har ju varit fantastisk – solsken varje dag. Motivationen till att sticka på min yllepläd sjön i takt med att utomhustemperaturen steg och min ambition att sticka tre rutor varje dag för att ha en färdig filt i september bara försvann. Däremot har det blivit några varv då och då på koftan Kristinehamn och i veckan la jag in slutspurten, så  idag på förmiddagen kunde jag fästa de sista trådarna.

Mönstret (köpt på Ravelry) av Karin Weststrand är föredömligt tydligt och inte särskilt svårt att följa även om det är på engelska. Jag stickade inte med det föreskrivna garnet, inte ens med ett garn med samma stickfasthet, så jag gjorde ett stickfasthetsprov först. Jag kom fram till att om jag stickade två storlekar större än jag normalt skulle ha gjort skulle koftan bli lagom stor med mitt garn. Och det blev ju bra.  (Vill du veta hur jag räknade ut det kan du läsa längre ner.) Garnet jag stickat med är Zenta från Permin, 50% ull, 30% silke och 20% nylon. Det känns som en bra materialblandning för en året-om-kofta.

Det är samma fina mönster på ryggen som framtill.

Närbild på mönstret – bortse från den felaktiga färgåtergivningen.

Så här räknade jag ut maskantalet när inte stickfastheten för mitt garn stämde överens med det i beskrivningen:

mitt garns stickfasthet: 22 m på 10 cm

stickbeskrivningens stickfasthet: 20 m på 10 cm

22/20=1,1

Med min övervidd skulle jag egentligen sticka storlek 2 = 171 m, men eftersom mitt garn krävde fler maskor för att det skulle bli 10 cm på provlappen multiplicerade jag 171 m med 1,1.

171 x 1,1 = 188 m vilket är ungefär lika med 191 m vilket det skulle vara till storlek 4.

Jag har varit på födelsedagskalas i eftermiddag och invigde koftan då, kände mig kalasfin i min Kristinehamns-kofta.