Häromkvällen tog bottenfärgsgarnerna slut så då fick Leftie-sjalen vara klar. Den fick två blad och stjälkar mindre än de andra sjalarna jag stickat, men räcker ändå runt halsen som den ska. Som ni förstår är detta en favorit bland stickade sjalar: Det här är den tredje jag stickat. Den är lättstickad och bra mycket snyggare än en vanlig halsduk, men värmer lika bra som en sådan, sitter jättebra runt halsen under en jacka eller kappa. Är minst lika fin utanpå jackan.Restgarnerna kommer till användning och nästan oavsett vilka färger man har över hemma blir de fina tillsammans i en Leftie.

Så här ser mina andra två Leftie-sjalar ut:

Du kan läsa mer om dem här och här. Den bruna hann jag bara använda en gång innan jag klämde den i en bildörr så att en bit av ovankanten gick sönder. Sedan låg den i lagningskorgen ett bra tag, men i somras lagade jag den genom att virka smygmaskor längs den trasiga kanten.

Bland annat på bloggen Clara stickar och syr uppmärksammas att det både finns beskrivning till en original-Leftie och till en snarlik hos Drops.  Kanske är löven lite enklare att sticka i Drops beskrivning att döma av fotot på Claras blogg, men eftersom jag vill visa min uppskattning av Martina Behms arbete med orginalbeskrivningen så länkar jag bara till den. Dessutom tycker jag att löven är finare på Martinas sjal.

Martina har även designat sjalen Hitchhiker som även den faller mig i smaken, kanske för att den påminner lite om Leftien? Men i Hitchhiker slipper man byta färg …