Efter jag stickat färdigt Loppan-koftan har jag inte tänkt så mycket på stickning. Så här i  slutet av ett läsår är det som vanligt en hel del att göra på jobbet, betyg som ska sättas, skåp som ska städas, elever som behöver hjälp att bli färdiga, elever som är färdiga och vill ha något nytt  att göra (som ska bli färdigt på en timme) …

Och mitt i detta årligen återkommande kaos har jag dessutom varit Stockholm för att vara med när yngsta dottern tog sin psykologexamen . Mycket stolta och lite tårögda fick vi se Ida ta emot sitt examensbevis på Karolinska Institutet. Sedan behövde My – äldsta dottern – flytthjälp eftersom hon köpt lägenhet i Eskilstuna. Vilken  lycklig slump att dessa två händelser inträffade samma veckoslut! Vi har ju ändå nästan 50 mil enkel resa att åka eftersom vi bor i Halmstad.

Under bilresan blev det i alla fall stickat lite på en restgarnspläd som jag redan skrivit lite om här och här.

Meningen är att jag ska sticka in så många ändar som möjligt under arbetets gång, men det glömmer jag visst allt emellanåt …

Jag fick en kamera av Uffe i julklapp. Den hade jag med när vi gick en kvällspromenad längs Eskilstuna-ån (som man kan se från Mys nya lägenhet) och då övade jag mig på att fotografera.