Häromdagen var jag och yngsta dottern en sväng på stan. Hon var på jakt efter en nyårsblåsa – och hon hittade faktiskt en riktigt snygg och nyårsglittrig på Emmaus. Maken skulle hämta upp oss med bil utanför och medan vi väntade på honom tittade Ida lite i en korg med gosedjur. Där bland nallar, plyschelefanter och luggslitna apor låg denna tygdocka. Bara häromdagen hade Ida och jag pratat om Walldorf-dockor, så det kändes som ett lustigt sammanträffande. Ida tog genast dockan till sitt hjärta så för en tjuga (!) fick hon följa med hem. Väl hemma fick hon först ett bad (jag var lite skeptisk till ett heldopp, men det tog bara två dagar för dockan att bli torr igen).
Som synes har dockan varit mycket intensivt älskad av en liten dockmamma eller -pappa en gång i tiden så hon fick lite make-over och nya kläder.
Det var lite otippat att man julen 2015 skulle se systrarna Svensson tillsammans sy och sticka till en docka …
men jag erkänner att det inte tog lång stund förrän även jag deltog i make-overn med liv och lust. Här får dockan hår enligt konstens alla regler (i min bokhylla fanns otroligt nog ett häfte av Karin Nauschütz som tydligt beskriver hur man gör)
först syr man fast hår på längden – och då skapas öronformen (tejpen var Idas idé för att hålla håret på plats medan hon sydde)
och sedan syr man fast hår med mittbena … Här har dockan fått trosor, sydda av makens gamla t-shirt.
My stickade en halsduk och pyttesmå tumvantar
Jag stickade en mössa. För den som är intresserad kommer beskrivning inom kort.
Kommentera gärna!