Nu är vi igång i skolan igen. Det känns bra och roligt. Men jag har fått lite garnbryderier.

Senare i höst ska fyrorna jobba med arbetsområdet ”Något värmande”. Tanken är att de ska få fundera lite över vilket material som kan vara lämpligt för att det ska värma, och vilken teknik de helst vill jobba med.  De kan t.ex.  sy något av fleece, som  vantar eller mössa, eller så kan de påta – halsduk eller mössa. Tidigare har jag köpt riktigt tjockt garn till mössorna – för att de ska bli täta och fina. Men de grossister som jag handlar från säljer inte längre riktigt tjockt garn i glada färger.  Idag testade jag därför att påta en mössa med ett lite tunnare garn som funkar bra till halsdukar

men kan bara konstatera att en sådan här mössa

inte kommer att värma särdeles mycket. Jag är i alla fall glad att jag testpåtade själv först. För hur kul är det för en tioåring att på egen hand pröva sig fram till vilket material som (inte) är bra. Tänk att ha slöjd ungefär en timme veckan och efter en halv termins vedermödor konstatera att  det här garnet var för tunt att påta en värmande mössa med. Nu kan jag visa den här mössan och en annan jag gjort i annat garn så får eleverna själva känna och se hur det blir med olika garner och välja utifrån det. Nu får det bli svart, vitt och grått tjockt garn om mössorna ska värma. Men jag såg att Swelogent fått in läckert neonfärgat garn med reflextråd i.  Det är inte heller tillräckligt tjockt, men jag hoppas att det kan funka att påta en rand  eller kanten nertill med det.  Då händer det ju genast lite mer med mössan.  Jag ska beställa ett nystan och pröva.

Det känns lite  fel att tänka på mössor just nu när vi har en sån fin sensommar. Igår kväll åkte vi till Laxvik för att bada och se vilket säl(l)synt sällskap vi fick!