Häromåret började min mor sticka en kofta, men hon fick ont i sina händer och kunde inte sticka på ett bra tag. Hon frågade mig om jag kunde tänka mig att sticka den färdig, och det gjorde jag. Så blev hon bättre i sina händer och då erbjöd hon sig att brodera färdigt en korsstygnsduk som jag haft liggande påbörjad i flera år. Som tack för hjälpen med koftan, liksom. Idag fick jag duken, och se så fin den blev

Mönstret publicerades i Hemmets Journal 2001 (tror faktiskt att jag började brodera på den samma år) och är designat av Britt-Inger Sandström. På mönstret är det små rosa blommor också, men mor och  jag enades om att min duk skulle bli finare utan dem.

Vide, tussilago och blåsippor – kan det bli mer vårlikt?

Skulle vara med lite scilla då …

Jag tycker jättemycket om den här duken, lite för att det är min enda riktiga vårduk, men mest för att det är så roligt att vi broderat på den både mor och jag (mest mor).