Vårklänningen blev klar häromdagen – sånär som på knäppningen. Tidigare bad jag om smakråd här i bloggen och fick många synpunkter. Jag bestämde mig till sist för röda kulknappar, men det visade sig att det inte fanns några sådana i någon av de sybehörsaffärer jag besökte.  Det fanns otroligt många knappar, i otroligt många färger och former, men kombinationen röd färg och kulform fanns inte.  Jag köpte till sist dessa:

Det blev alltså röda och rosa och delvis genomskinliga knappar. De såg så fina ut på tygbiten jag hade med, där i affären. De smälte in så fint …  Lite väl fint, tyckte jag idag när jag tittade på den färdiga klänningen.Jag ville att knapparna skulle synas lite mer, annars känns det liksom ingen mening med att klänningen knäpps framtill. De turkos knappar jag haft som alternativ från början var lika stora som de röd-rosa så det var bara att byta. Så här blev det efter knappbytet:

Jag tror aldrig jag varit så velig när det gäller val av knappar. Knäppt, va´?!

En av fördelarna med att sy själv är att plaggen lättare kan sys in och ut efter behov än konfektionssydda kläder. Eftersom jag ville ha möjlighet att sy ut klänningen sydde jag fast fickpåsarna ute i sömsmånen, vilket gör att man bara anar det rutiga tyget.

Likadant är det med de rutiga infodringarna – de finns där men man bara skymtar dem.

Nacksömmen har jag dolt med en snedremsa av samma smårutiga tyg. Jag klippte den 5 cm bred på helsnedd på tyget, vek den dubbel och pressade. Då blir den lagom bred för att dölja en centimeterbred sömsmån.

Den här klänningen har fått motveck, och inte veck lagda efter varandra som föregångarna har. Det råkade bli så, men jag tycker det blev en trevlig variation, liksom att denna klänning knäpps med knappar framtill och inte med dragkedja i ryggen. Får se hur det känns att använda en framknäppt klänning till vardags … En gång i tiden hade jag en snäv framknäppt klänning. Den trivdes jag faktiskt inte i, men jag tror att det var just för att den var så snäv. Så här ser klänningen ut i ryggen: