mjuk och skön är min nya klänning. Jag är så nöjd. Nöjd med modellen och passformen, nöjd med färg och mönster på tyget och, som sagt, känslan i velourtyget. Ni har väl redan förstått att jag är förtjust i det som är mjukt.

Jag behövde en klänning till, för jag har rensat i garderoben …

Februari månads ”stjärnutmaning” i Sew for a change består i att man ska rensa sina hyllor från sådant som man inte längre använder och ge till någon som kan ha glädje av det istället. Man kan också skänka till någon välgörenhetsorganisation med seconhandbutik. Tjugoåtta saker – en för varje dag i månaden – ska rensas bort.

Glad i hågen tog jag mig an uppgiften. Tänk vad skönt att sortera bort sådant som man ändå inte använder, kanske på grund av felköp eller så. Då upptäckte jag att något konstigt har hänt i min garderob det senaste halvåret. Många plagg har krympt. En del går knappt att knäppa längre. Det kanske inte gör så mycket när det gäller några skjortor som jag ändå inte tycker om så mycket, är ingen skjort-typ egentligen. Men sommarklänningen som jag bara använt en säsong i ett tyg som jag verkligen gillar passar inte heller längre. Sorgligt! Eftersom jag tycker så mycket om tyget funderar jag på att försöka sy något annat av den.

Hittilldags har jag sorterat ut 17 plagg och ett par gardiner. Dessutom ska kollegan Anki få den halvmeter som blev över när jag sydde den här klänningen. Det borde räcka till en klänning till hennes barnbarn.

Nu funderar jag på om jag kan få ihop en klänning till till mig själv av det som blev över när jag sydde den här klänningen

och tyg som blev över när jag sydde till barnen när de var små. Kruxet är att jag just nu har en faiblesse för klänningar med vidd i kjolen, och då går det åt mycket tyg. Vi får väl se hur det blir, om det blir …