Idag har jag varit i Falkenberg tillsammans med en vän. Målet för vår utflykt var Falkenbergs museum där vi skulle titta på två utställningar: Slow Art och Shibori to dye for. Eftersom garnaffären Stickalätt ligger i närheten var vi där också. Jag var ute efter rött, mjukt ullgarn till en basker – har sett en fin modell med flätor på http://www.textilpassion.blogspot.se/ – och det hittade jag. Jag hittade annat garn också, men mer om det en annan gång.

Utställningarna var inspirerande och väckte många tankar. Så otroligt mycket tid en del lagt ner på sina verk.  ”Det handlar om att göra saker väl istället för snabbt” som det stod i utställningstexten. Shibori är en japansk färgningsteknik liknande batik – man reserverar delar av tyg och doppar det i olika färgbad. Reservaget kan bestå i att man syr förstygn på tyget i olika mönster. Stygnen dras åt så att färgen inte kommer åt tyget. En annan variant – den som jag var mest intresserad av – går ut på att man viker tyget på olika sätt och sedan åstadkommer själva reservaget med träpinnar och snören som klämmer åt om tyget.

När jag kom hem sydde jag äntligen färdigt min hallonröda klänning med drapering.

Det har varit en del problem att lösa mot slutet som jag nämnt tidigare, bl.a. räckte inte tyget till ett helt innerliv. Jag fick den lilla stuv som fanns kvar i affären och den kunde jag skarva utan att sömmen syns igenom på rätsidan. Jag sydde ihop tygerna med töjbar smal söm, strök isär sömsmånerna och sydde ner dem med trestegs-sicksack.

Nästa problem var halsringningen. Hur skulle jag göra för att den inte ska töja sig? Jag tittade i den kläning som jag haft som modell och såg att man sytt fast ett smalt band i halsringningssömmen. I bandlådan fanns några sparade smala sidenband (avklippta från köpta tröjor, sådana där ”hålla-på-plats-på-galgen-band”). Jag ringade ur klänningen så mycket att den skulle gå att dra över huvudet fast den inte var töjbar, sydde fast bandet och så var det problemet löst.

Det sista problemet – som uppstod i absolut sista skedet – är väl egentligen inte löst vilket framgår av bilden. Jag köpte fållfixband enkom för denna klänning för att jag ville ha osynliga fållar. Men tyget töjer sig lätt på alla ledder så det töjde sig när jag strök fast bandet. Jag tror att jag använder klänningen och när jag har tvättat den är det inte säkert att fållfixbandet sitter så bra utan att det lätt går att ta bort. Då fållar jag kanske om som jag brukar göra med töjbara tyger: stryker fast vliselineremsor i ett par cm:s bredd på avigsidan och syr upp med tvillingnål. Det gäller bara att tyget inte töjer sig när jag stryker på vliselinet …