koftan Krans

Juldagar

/ Ewa Svensson med bloggen Tyg, garn och hund / Lämna en kommentar

I år firade Uffe och jag jul tillsammans med My, mor och far och min syster. Syrran och jag hade Kranskoftorna på oss.

Vi inledde med småkakor och saffranscheesecake med mandelbotten kryddad med kanel och kardemumma.

Julmaten åt vi lite senare. Far bar sin Afmaeli-tröja dagen till ära.

I Halland äter man grönkål till jul, men jag tillagar den inte på traditionellt vis utan vi äter den som sallad tillsammans med tärnat äpplet och en dressing på rapsolja och pepparrot (också från Halland). Rödkål äter vi också i salladsform: med apelsin och granatäpple. Testade nytt recept i år, men förra årets var nog snäppet bättre för den innehöll även fänkål. Mmm! En annan rätt som vi brukar ha till jul är saffrancouscous med russin och aprikoser. Och så har vi en rödbetstsatsiki med fetaost som är jättegod till skinkan.

I år skulle vi inte ha några julklappar alls först, sen kom syrran på att vi kunde ge varandra sådant som vi hade men kanske inte använde längre och som kanske någon annan i familjen kunde ha glädje av. Det blev riktigt lyckat. Jag gav böcker till alla och fick själv en halv årgång av tidningen Vi, en vacker anteckningsbok och en duk som min farmor broderat. Duken passar perfekt på kistan i köket.

Syrrans julklappsbok var ganska tunn, så hon fick också ett virkat bokmärke, tyckte det passade med en räv för en sån hade flyttat in i hennes vedbod i höstas. Rimmet på paketet:

Det är rätt syrran, platta till den bara

– eller spika upp den för att varna för fara.

Jag tycker lika mycket om juldagen som julafton, kanske till och med mer. Maten är redan färdig och inga tider ska passas, man lullar omkring i pyjamas till lunch, pusslar, läser julklappsböcker, äter julgodis och apelsiner …

Men idag, annandagen, tog vi oss till stranden för en lång, härlig promenad.

Det var bara vi på hela stranden så vi kopplade bort långlinan så Fendi fick springa lös. Gissa om han sprang! Det gick så fort att jag inte hann ta några skarpa bilder.

Nu vilar han nöjt i soffan.

God fortsättning, alla!

Julkrans

/ Ewa Svensson med bloggen Tyg, garn och hund / 2 kommentarer

Nu är den klar, min kofta Krans designad av Maja Karlsson. Det blev en riktigt julkrans eftersom jag stickade min i en nästan roströd nyans. Jag har använt garnet Fivel av Rauma istället för det angivna eftersom jag tycker det är mjukare. Det finns inte alls i så många färger som Lettlopi, men den här röda färgad på grått tycker jag är väldigt fin.

Först blev både kroppen och ärmarna för stora på bredden och sedan blev ärmarna nästan för långa för jag stickade dem medan jag pratade med mor i telefon (långa telefonsamtal=långa ärmar 🙂 ). Men de blev i alla fall lika långa för jag stickade både samtidigt den här gången:

Syrran fick en Krans-kofta i födelsedagspresent, en grön som originalet i Majas bok Koftor. Syrran gillar liksom jag får, så jag kantade knäppkantens insida med fårband som jag fyndat på loppis nån gång. Till min stora glädje räckte det till min kofta också. Och båda koftorna har fått knappar av trä.

Första advent och krans

/ Ewa Svensson med bloggen Tyg, garn och hund / 2 kommentarer

Idag är det den första advent och släkten ska komma på adventsfika till oss snart. Jag har legat av mig vad det gäller bakning, men idag bjuds det hembakt för hela slanten: kanelbullar, sockerkaka, bondkakor och snöbollar. Tårtan som är köpetårta står kvar i kylen.

Det är ett under att det blivit något bakat i veckan över huvudtaget, för Fendi har mest ylat och velat ut till grannens tik som löper. Igår gick Uffe en lång runda med honom så jag hann baka det sista.

Snart, snart är min kofta Krans klar, bara det sista på halskanten och knäppkanterna kvar att sticka. Den blir förhoppnigsvis klara till jul – då blir det en Julkrans. Ha en fin första advent alla, med eller utan stickning.

Inte en gång till

/ Ewa Svensson med bloggen Tyg, garn och hund / 5 kommentarer

Endast en dåre begår samma misstag två gånger upplyste en kollega mig om en gång i tiden. Då är jag en! Minns ni syrrans kofta Krans som jag i princip stickade två gånger i somras för att den först blev för stor och sedan för kort? Nu stickar jag samma kofta till mig själv (fast med rostrött istället för grönt) och upptäcker när jag stickat båda ärmarna och 10 cm av kroppen att jag valt fel storlek – precis samma sak som hände när jag stickade syrrans kofta. Varför lär jag mig inte av mina misstag?

Jag blev irriterad och sur på mig själv när jag upptäckte min fadäs, men senare på kvällen när jag läste en bok om en somalisk familj som tvingas fly till Sverige sansade jag mig. Att behöva repa upp lite stickning är ju en petitess, och koftan behöver faktiskt inte vara färdig till jul bara för att jag har en vision om att syrran och jag ska ha likadana koftor då. Jag har flera andra att ta på mig om jag fryser. Klickar du på bilden nedanför ser du ännu fler koftor jag stickat, några till mig själv, några till nära och kära.

Boken jag läser heter Dina händer är fulla av liv och jag kan varmt rekommendera den. Lyssna gärna också på författaren Suad Ali som var sommarpratare i Sveriges Radio P1 den 15 augusti 2018.

FÅR jag gratulera …

/ Ewa Svensson med bloggen Tyg, garn och hund / 4 kommentarer

Ibland förstår jag inte själv hur jag tänker. Som nu – jag har börjat på en tröja till mig själv och en till min svärson. Låt vara att han ska få sin i 45-års-present så jag har två år på mig, men jag har dessutom stickat ärmar till ytterligare en kofta till mig själv och som om det inte vore nog fick jag för mig att börja på en likadan kofta till min syster, skulle liksom bara sticka den lite emellan allt annat och helst ha den klar till hennes födelsedag. Det var bara det att när jag stickat ärmarna och en bit av bålen såg jag att koftan blev mycket större än min syster. Skit! Det kan väl aldrig vara så att jag inte stickade någon testlapp?!

När jag repat upp bålen regnade och blåste det ett par dagar så jag kunde stanna inne och sticka som en tok. Halva ärmarna måste också göras om.

Du som läst mitt inlägg om Sörmlands-semestern vet ju att jag inte kunde hålla mig tills syrrans födelsedag utan hon fick prova koftan när vi var hos henne i slutet av juli. Och det var ju tur att hon provade den för vi såg ju båda att den var för kort. Så det blev till att repa upp igen, framkanter, halskant och oket ner till ärmhålorna, sticka på 6 cm på själva kroppen innan jag stickade ihop den med ärmarna igen stickade nytt ok, fram- och halskanter.

Sen satte jag saxen i stickningen och klippte så att det blev en kofta …

och täckte klippkanterna med ett dekorationsband med får för det tycker jag passar syrran. Hon gillar får. Jag vet inte hur många fårfällar hon har i sitt torp, men många är det.

Idag fick syrran äntligen sin kofta. FÅR jag gratulera, syrran?!

*

Modell: Krans ur boken Koftor av Maja Karlsson.

Garn:

det gröna är det som föreslås i boken – Lettlopi i färgen Pine Green Heather.

Jag hade svårt att få tag på det grå i Lettlopi och valde att istället testa Raumas nya lite grövre finullsgarn, Fivel, som finns i en snarlik nyans. Det blev väl så bra, kändes mjukare.

Stickpall

/ Ewa Svensson med bloggen Tyg, garn och hund / Lämna en kommentar

Det här mina vänner, är en stickpall – en fiffig liten möbel som rymmer de stickningar man vill ha till hands framför tv:n. Och när man tagit fram det handarbete man vill sysselsätta sig med lägger man upp fötterna på pallen för en bekväm arbetsställning. Smart, va?!

Jag fick pallen av grannen häromdagen. Hon hade samlat ihop lite syattiraljer som hon undrade om jag var intresserad av. En del av sakerna låg i pallen, trådrullar och olika sorters nålar bland annat.

-Du kan få pallen också, sa min snälla granne. Den har varit min mammas.

Jag kom på att det vore en ypperlig förvaring av mina stickningar i vardagsrummet så att Fend inte får tag i nystanen. Han leker med dem som en katt, rullar ut dem, trasslar till dem och dreglar på dem.

Jag klädde om dynan så att pallen passar ihop med den svarta skinnsoffa som står bredvid. Tyget fick jag av min syster för länge sen, med en önskan om att jag skulle använda det till något speciellt och det får man väl säga att jag gjort.

Gläntar man på locket ser man mina två pågående tv-stickningsprojekt, alltså såna man kan sticka och titta på tv samtidigt. Beskrivningar till båda är hämtade ur nya stickböcker jag fått i present. Böckerna ligger i botten, stickningarna i var sin påse ovanpå och så ligger det en lavendelpåse i hörnet för att hålla eventuella mal borta – och för att det luktar så gott.

Här är en Stainbodi-tröja på gång. Erika Åbergs tröja inspirerad av gotländska stenhus går i grått, men jag skulle inte vara fin i grått så jag har valt min favoritfärg till min tröja.

Det här är början till koftan Krans ur Maja Karlssons bok Koftor. Orginalet är stickad i Lettlopi i grått och grönt, väldigt snyggt, men jag ville pröva Raumas nya garn Fivel som är jämförbart med Lettlopi och i Fivels färgkarta tyckte jag bättre om den här rödmelerade än den gröna så så fick det bli.