Idag gjorde syrran och jag en utflykt. Syrran hade tagit med kaffe och finaste kaffekoppen så det blev finfika på tåget innan vi kom fram till …

Borås som ståtar med en vacker stationsbyggnad. Den ligger (som sig bör, tycker jag) i stadens centrum så det var lätt att ta sig till de platser vi ville se denna dag.

En av anledningarna till att vi åkte till Borås just nu var att Borås Art Biennial pågår där fram till d. 27 september. När vi kom till Borås upptäckte vi att det finns konst lite överallt i staden. Half Snow Wolf av Bordalo II finner man t.ex. på huset där turistinformationen finns. När man tittar närmare ser man att ”målningen” består av skräp som på detta sätt fått ny nytta.

Vi tog vägen om Stadsparken till Textilmuseet och där såg vi ännu en muralmålning: Battling Impatience av Mona Caron.

Den föreställer växten blekbalsamin, som skvätter ut sina frön. Blekbalsaminen är en invasiv växt som lätt sprider sig och därför kan konkurrera ut inhemska arter. Carons konstverk är en hyllning till växtkraft, livslust och förmågan att överleva i ogästvänliga miljöer av betong och asfalt.

I slutet av Stadsparken – där Viskan gör en rejäl böj – såg vi Borås 2 av NeSpoon. Målningen är ett mönster av uppförstorade knypplade spetsar och knyter an till Borås textila tradition. Den är inspirerad av en lokalt tillverkad spets i Textilmuseets samling.

Utanför entrén till själva Textilmuseet fanns en liten utställning om kommersiell remake. Studerande på Textilhögskolan hade fått i uppgift att göra något nytt av tröjor med för litet halshål. Livdelen är en gammal trikåklänning och kjoldelen består av blomblad klippta av tröjorna.

Det fanns så många intressanta utställningar på Textilmuseet så det blir faktiskt bara en bild från själva biennalutställningen. Det här är Weaving Gardens (Deconstruction I) av Paola Torres Núnez del Prado. Det är en dekonstruerad vävstol med en interaktiv textil som vävts på den av lavar och mossa. Den levande textilen bevattnas under hela utställningen och förändringar i fuktnivån registreras i ljud som alstras av själva mossan.

Bredvid biennalens verk fanns Textile Exit 2026 – examensarbeten av master och kandidatstudenterna inom textil design vid Textilhögskolan. Jag har valt ut …

Amorphous Objects av Luna Haverkorn

Titta på bilderna ovan så förstår du nog varför jag tilltalades av dessa formlösa objekt. Man vet liksom inte riktigt hur man ska närma sig dem, vad är det ens? I utställningstexten står det att det inte finns bara ett sätt sätt att använda dem: man kan sitta i dem, luta sig tillbaka, ligga ner, balansera eller gömma sig i dem. De kan öppnas, stängas, vikas, töjas och förändras genom rörelse. Frågan som Luna ställt sig är: Vad händer om ett objekt inte talar om för dig hur du ska använda det? Den mesta designen idag fokuserar på klarhet och fördefinierad användning. Dessa textila objekt inbjuder istället till öppen interaktion.

Tyvärr fick man inte testa de fullskaliga amorfa objekten (kan jag i och för sig förstå), men det fanns små modeller man kunde undersöka.

Vilde Sofie Westlie hade utforskat illusioner i stickning och kommit fram till ett helt underbart resultat i form av Secret Garden. Som du ser framträder blommorna olika tydligt när det stickade tyget faller runt olika former.

På första våningen finns flera permanenta utställningar, bland annat Textil kraft som berättar om textilindustrin i Borås. Vi fick t.ex. veta att i just dessa lokaler bedrev Svenskt konstsilke på 50- och 60-talet viskostillverkning.

Tyvärr missade jag att fotografera den stickstol som Jonas Alströmer lät ta in i landet 1723, exakt hur det gick till är höljt i dunkel då mekaniska textilmaskiner tidigt belagts med exportförbud. Industrispionage och smugglingsexpeditioner lär inte ha varit helt ovanligt … Dock fotograferade jag denna spetsmaskin från 1930. Den har 60 spolar med tråd vars rörelser styrs av hålkort på maskinens baksida.

Den här klänningen fastnade både syrran och jag för. Den ingår i en annan av Textilmuseets permanenta utställningar – Kläder & Couture. Den berättar om hur Parismodet under 1900-talet omtolkades till användbara kläder för kvinnor i Sverige av bl.a. Boråsföretaget Bröderna Magnusson Damkonfektionsfabrik AB. Mönstret till klänningen går att köpa i museibutiken.

Vid entrén till den tredje permanenta utställningen Omstart mode finns I evighet (Amen)? av Monica Nilsson. I hyllorna ligger kläder som inte ens går att skänka bort, vikta så att de bildar pixlar i en bild av en liggande åtta, tecknet för evighet och cirkulation. Både detta konstverk och utställningen handlar om det stora omloppet av kläder som är ett tecken på överkonsumtion och som medför en stor miljöpåverkan.

Omstart Mode ger inblick i modets klimat- och miljöpåverkan, men visar också att alla kan göra något för att förbättra situationen

även om just Furgotten av artificiellt löshår från en nedlagd hårsalong kanske känns lite långsökt. Men håll med om att idén var både rolig och kreativ.

När jag jobbade som textillärare och skulle undervisa om textilmärkning tyckte jag själv att det var en djungel. Den här sammanställningen tycker jag är tydlig. På den orange varningslappen påpekar man att märkningar som inte är tredjepartscertifierade är skapade av företagen själva vilket innebär att de kanske inte är så heltäckande som de verkar. Lite lurigt! Bluesign hade jag föresten inte hört talas om tidigare. Har du?

Tänkvärd text från utställningen:

Tänk att den hållbaraste garderoben är den du redan har … En bra start för att bryta konsumtionsmönster är att shoppa i din egen garderob. Sortera, rensa, styla med oväntade kombinationer eller varför inte utmana dig själv med en helt shoppingfri period. Med en organiserad och genomtänkt garderob kan du aktivera det du redan har.

Tänk vad mycket vi fick uppleva idag. Tack syrran, för att du följde med på denna minnesvärda dag!