Jag har länge velat testa att sy en påskhare efter en beskrivning som fanns i Kviltföreningen Risktäckets medlemstidning för sisådär tio år sedan. Plötsligt i torsdags morse fick jag för mig att nu, nu skulle det ske. Det var avslutning på hoopersbanträningen i torsdags och jag tänkte att det kunde vara en lämplig förpackning att överlämna lite godis i till vår tränare nu när det snart är påsk. Det gick i en flygande fläng, började sy ”haren” efter Fendis och min morgonpromenad och blev färdig precis innan vi skulle köra till träningen, hann ta ett foto till bloggen innan jag körde. När jag kom hem såg jag på fotot att min hare inte såg likadan ut som på bilden i tidningen. Öronen skulle egentligen suttit i sidorna, men ändå knutits ihop som på bilden. På så sätt hade det bildats en öppning mitt på och inte som nu – i sidorna. Tur att jag gav mig på ”korgmodellen” först, och inte fodral till vinflaska för då hade det inte funnits någon öppning för flaskhalsen!
Igår, fredag, vaknade jag trött. Jag hade sovit dåligt. För att bli sömnig stickade jag på poncho-stickningen. (För mig finns det hädanefter ytterligare en kategori av stickningar, förutom sociala och tv-stickningar finns det numera även natt-stickningar.) Det blev rätt många varv innan jag kunde somna om, om man säger så. Därav vaknade jag trött, men efter förmiddagspromenad med Fendi, några grannar och deras hundar, piggnade jag till såpass att jag fick lite vettigt gjort. Ett bomtält fick nya band och jag lagade mors paradhandduk och fars tröja. Sömmarna på bomtältet håller förhoppningsvis, men blev inte så snygga. Jag hade otroligt nog ändamålsenlig tråd, men skulle nog behövt en ännu grövre nål. När jag skulle laga fars tröja tänkte jag först pröva att göra det med äkta maskstopp, men det var för krångligt. Jag tycker jag fick till det hyfsat ändå. Hade jag bara haft ett garn som var mera likt tröjgarnet hade lagningen synts ännu mindre. Tänk att den här tröjan snart fyller 60 år! Snacka om bra garnkvalité!
Det här med äkta maskstopp är något vi övade på på textillärarutbildningen. Det är definitivt inte något som man lär ut i skolslöjden idag, men somligt är kul att kunna ändå. Övningslapparna har varit försvunna i decennier, men när vi var på vinden senast bar jag ner tre pärmar med avsikt att gå igenom och rensa ur och i en av pärmarna fann jag dem. Av de tre pärmarna blev det en kvar med diverse bra att ha/sånt som behöver ligga till sig ett par decennier till innan jag nänns slänga. Maskstoppsövningarna och instruktionerna därtill sparade jag.
Det var andra tider det, när instruktionerna skrevs med skrivmaskin och fotokopierades.
En annan sak som jag sparade var den här övningen med ett urval av hopdrags- och skuggsömmar. Jag är faktiskt lite imponerad själv över att jag åstadkommit detta. Det finns tillräckligt med tyg utanför runtom för att göra exempelvis en duk, vilket skulle ge den den rättvisa den förtjänar. Jag vet bara inte riktigt var jag skulle ha den.
Den här övningen med nuggor kan ju annars inspirera till fållarna. Roligt namn, eller hur?
Nu blir det nog ett par varv till på ponchon och sen ska vi fira svärmor med lunch på restaurang. Ha en fin helg!
Tyg, garn och hund 
Kommentera gärna!