Fendi gillar inte att ha kläder på sig. Det kan möjligen uppstått någon sorts trauma när han provade en overall som jag själv designat när han var mindre:
Först sydde jag en prototyp som han i princip inte kunde röra sig i, själva regnoverallen blev något bättre:
men den höll inte vätan ute och sprack i sömmarna när han sprang så den slapp han använda mer.
När jag rensade bland hundgrejerna häromdagen hittade jag Fendis reflexväst som han fick av svärsonen när han var valp, och det vore ju ändå bra om han skulle kunna tänka sig använda den när det är mörkt ute. Han har sluppit för att den numera är för liten. Men igår kom jag på en lika enkel som genial lösning: jag bara sprättade loss kardborrbanden och sydde fast dem längre ut. Vips – han kan reflektera igen!
Reflexvästen återinvigdes på morgonpromenaden i morse. Funkade bra som synes!
Efter frukost åkte vi till Hundaktivitetscenter i Genevad för att träna hoopers tillsammans med Eivor och hennes hund, pumin Sickan. Idag filmade vi inte, men här kan du se en liten filmsnutt från vår träning i höstas. Det går undan, kan jag lova!
När jag körde hem från träningen hörde jag på P4 Halland att det finns 112 hundar per 1000 invånare i Halland. Minst antal hundar per 1000 invånare (98) är det i Halmstad kommun vilket man förklarade med att glesbygdskommunerna är mer lämpade för hundliv. Liknande fakta hittade jag här. Labrador retriver, golden retriver och schäfer tycks vara de mest populära raserna. Är du nyfiken på vilka raser som är populära där du bor kan du klicka här.
Anledningen till att jag skaffade hund var att jag ville ha en promenadkompis. Och det har jag verkligen fått – flera stycken, på både 2 och 4 ben. Klockan halv tio på vardagar brukar några grannar träffas för gemensamma hundpromenader. Under dessa promenader har jag lärt känna flera här i samhället. Och genom olika hundkurser har jag gjort ännu flera nya bekantskaper. Vi har provat på både agility, rallylydnad, hundfreestyle, nosework och hoopers.
I somras fick Fendi godkänt på doftprov i klass 1 i Nosework vilket innebär att vi nu får tävla i den klassen. Jag är egentligen ingen tävlingsmänniska men i höstas var vi med i Höstkampen, en inofficiell tävling, bara för att prova på och på en av deltävlingarna gick det riktigt bra – det blev en tredjeplacering.
I Nose Work får hunden använda sitt främsta sinne, sitt luktsinne. Sporten går ut på att hund och förare söker efter specifika dofter i olika miljöer. Genom att doften placeras på olika höjder och i miljöer med varierande svårighetsgrad, får hunden både mental och fysisk stimulans. Sporten kräver varken avancerad eller kostsam utrustning, istället är det en aktivitet som alla hundar och hundägare kan ägna sig åt. Det enda som behövs är ett intresse för nosarbete. Nose Work är inspirerad av de utmaningar som professionella sökhundekipage möter i sitt dagliga arbete inom till exempel tullen och polisen. Källa: Svenska Nose Work Klubben
Tyg, garn och hund 
Kommentera gärna!