Väderprognosen hotade med åskväder häromkvällen och då kanske denna ros skulle fått sin dödsstöt så jag plockade in den och satte den på köksbordet. Det kan vara så att detta är sommarens sista ros.
Vi är ju inne i september så det är väl nu ”den årstid de svaga kallar höst” börjar. Jag kom egentligen bara ihåg den raden ur Karlfeldts dikt så därför sökte jag upp den för att läsa hela. Följande rad var
Nu blommar heden röd av ljungen
och det gör den ju – ja, kanske inte precis röd, men blommar gör den.
Och jag fick tända tivolibelysningen i vårt uterum igårkväll när jag satt och stickade. Den hjälper ju dock inte särskilt mycket, så efter ett tag fick jag gå in. Som synes har jag kommit ganska långt på min tröja. Nu gäller det att sticka fort för jag är rädd att garnet håller på att ta slut, har bara ett nystan kvar och hela oket kvar att sticka. Det här var ju en potentiell resestickning, men den har blivit så stor och otymplig att jag knappast kan ta med den på tåget. Den skulle ju ta mer plats än resten av min packning (nästan, i alla fall).
Kommentera gärna!