Jag har varit på sy-lan i helgen. När jag tittar på bilden nu inser jag att den som inte var med kanske undrar vad vi höll på med egentligen – byxlös och vild i håret. Förklaringen är enkel: precis innan jag satte i saxen i den här skjortan kom jag på att den borde fotograferas innan jag sydde om den så jag drog klänningen jag hade på mig över huvudet, drog på mig skjortan och hojtade till närmsta frivilliga att ta ett foto.

Först hade jag tänkt att behålla kragen men ”klä om” den som jag gjorde på den här klänningen, men jag ville ha ett nättare uttryck med smalare axel, så jag utgick från mönstret till livet till klänningen som jag sytt i många varianter genom åren.

Jag vek skjortan på mitten i ryggen, stoppade den ena ärmen i den andra och nålade de båda skjorthalvorna precis mot varandra innan jag nålade fast mönsterdelarna. Först klippte jag ut framstyckena, sen nålade jag fast mönstret till bakstycket och klippte ut det.

Jag hann sy om två skjortor. Den här sydde jag först och då var jag kanske lite noggrannare med att ta bilder på de olika stegen.

Jag fick själv rita mönster till kragen så den skulle passa till ringningen. Tyget till den här kragen hittade jag bland putstrasorna i tvättstugan – det är små motorcyklar på.

Jag tycker det är fint med klädda knappar så vilken tur att jag råkade ha fått med mig såna här knappformar i rätt storlek som jag klädde med samma tyg som kragen – klippte ut tyg mellan motorcyklarna.

Resten av tiden ägnade jag åt att sy ut den här klänningen:

Så här såg den och jag ut för tio år sedan när klänningen var nysydd. Älskar tyget så jag är glad att jag var förutseende och sydde med 2 cm sömsmån som jag nu utnyttjat till bristningsgränsen. Fick även ta lite av inprovningarna och vecken på kjolen – nu kan jag ha klänningen ett tag till. Syr man sina kläder själv är det lättare att göra om dem efter hand som kroppen förändras. Som en kvinna sa på sylanet idag: det är lättare att ändra kläderna än kroppen.