Nu har jag varit på sy-lan igen. Två gånger om året ordnar Nina (Ninas sybutik, Halmstad) sy-lan. Det är såå roligt att dela tips och inspiration med andra med samma intressen en hel helg. Det var många som träffats förut, men precis som det brukar var det också några som var med för första gången och jag är säker på att de var lika nöjda med helgen som jag. Det blev faktiskt inte så många bilder tagna på själva lanet, men jag har i flera tidigare blogginlägg skrivit om platsen vi var på ( se här, här och här) så den här gången nöjer jag mig med att visa bilder på det jag själv sydde, bilder som Uffe tog när jag kom hem.
Jag ville prova att sy en draperad polokrage och hittade mönster till både krage och klänning i boken Stretch av Tilly Walnes. Modellen heter Freya.
En väst som hängt oanvänd i garderoben länge kan bäras till ibland för att variera utseendet lite. Snyggt med stövlar till klänning tycker jag, fick förlänga mönstret lite för att klänningen skulle nå ner över stövelkanten.
Den första klänningen sydde jag för att testa mönstret. Jag höjde halsringningen bak på modell två. Hade jag förlängt kragen hade den blivit som en riktig väpnarhuva, något att tänka på en annan gång. Tyget, en ribbstickad merinotrikå, är väldigt stretchigt så utmaningen med den här klänningen blev att få till fina fållar. För att de inte skulle töjas ut fick jag fick tråckla innan jag sydde dem med tvillingnål. Jag ska leta upp ett smalt sidenband att sy i bak, från yttre axel till andra yttre axel, för att inte axlarna ska ”falla ner”.
Nalletyget jag köpt för några månader sedan hade nästan blivit för litet redan. Jag överdriver inte när jag säger att det var på millimetern att det räckte till en storlek 77 centilong. Om du reagerar på storleksgraderingen så hade man hade tydligen andra storlekar på slutet av 80-talet då mönsterboken jag använt skrevs.
Så sydde jag en liten bläckfisk till Iris, barnbarnet. Den blir sur om man vänder ut och in på den:
Inuti har jag lagt en ”pipis” från en av Fendis söndertuggade leksaker.
Tyg, garn och hund 
Härligt att kunna tillverka saker som man själv kan använda!
GillaGilla
Jag tycker det är roligt att fundera ut vad jag vill göra, hur det ska se ut och det får gärna vara en liten utmaning i att exempelvis bara använda sig av sånt som redan finns hemma (jag har ett relativt välfyllt tyg- och garnförråd 🙂 )
GillaGilla
Vad fina grejer du sytt! Jag har en dröm om att sy min egen klänning en dag, är ganska ny med symaskin men har sytt duk, pergola tak, väska och lagat en del kläder. Gillar verkligen bläckfisken! Ha en fin helg
GillaGilla
Tack! Bläckfisken ska jag ge mitt lilla barnbarn i julklapp. Hoppas du snart förverkligar din dröm om att sy din egen klänning. Det kan ge mersmak 😉.
GillaGilla
Wow, vad mycket du hann med! Det är en påminnelse om att se till att ha dagar då jag bara kan köra på. Jag vet inte vart du försvann bland mina länkar, har glömt att gå in här och titta på dina fina grejer de senaste månaderna. Väpnarluva på klänning kan ju vara jättemysigt! Bra idé.
GillaGillad av 1 person
Jag ser redan fram emot nästa sy-lan :).
GillaGilla
Hej Ewa. Detaljerna minns jag inte, men i London sommaren 1980 såg jag en i stil liknande lila dräkt med väpnarhuva. Men för att kontrastera mot sömmerskans hårfärg – mörkhårig ung portugisiska – var nyansen mycket ljusare lila, utan dragning åt blått. Jag bodde som 25-åring i ett enkelt hyresrum, våningen under tre portugisiska tjejer som var varandras kusiner. Tre gånger följde jag med dem på marknader och fick bära alla tyger de köpte att sy sig kläder av. Bomull, trikå, fusksiden, äkta siden, ingen annan färg än lila och vitt. Inte alls din variation över hela färgskalan, efter humör och tillfälle. Nåja, ha en trevligt regnfri pudelpromenad.
GillaGilla
Jag kan riktigt se mig en ung man framför mig, kånkande på de unga kvinnornas tunga tygtravar, som i en (romantisk?) film!
GillaGilla
Vad rätt du haaar…att se en ung man framför dig. Min oberäknelige producent lade i går på YouTube (för att skoja med mig?) bilder på mig och de nämnda tre unga kvinnorna på en liten söndagssväng till en park i London 1980. Jo, jag fick i onsdags för mig att nu, 46 år senare, dikta och sjunga en låt om de tre. Hittas om du söker på Sören Skarback Three Cousins. (Ursäkta att det inte har ett dugg med din inspirerande tyg- och sömnadsblogg att göra.)
GillaGilla
Någon liten gemensam nämnare med min blogg finns ju: de tre kusinerna handlade ju mycket tyg som du fick bära hem, tyg som dessutom var lila, min älsklinsfärg. Jag blev såklart nyfiken och har lyssnat flera gånger på låten. Jag tycker om den.
GillaGilla