Det var både bra och dåligt när jag upptäckte att man kan koppla ihop olika stick-kablar och ändstickor. Bra för att man inte behöver köpa nya rundstickor så fort man behöver en ny kabellängd eller en ny grovlek på stickor, dåligt för att jag nu sparar ett projekt på en kabel, skruvar loss ändstickorna från kabeln och sätter på en annan kabel så att jag på så sätt kan ha fler stickprojekt på gång samtidigt än vad jag hade tidigare. Men jag vet att jag inte är ensam om att ha flera stickningar på gång samtidigt. Häromdagen lyssnade jag exempelvis på Nördic knittings podcast med en intervju med stickdesignern Kristin Wiola och hon berättade att hon har åtminstone 5-10 på g samtidigt. Jag har räknat alla jag hittat här hemma och kommer upp till 4 – 5 om jag räknar med en av min mors stickningar som jag lovat sticka klart. Man kan väl egentligen inte jämföra med en designer som har stickningen som sitt jobb, men det låter lite förlåtande att jag bara har hälften så många projekt på gång. Hur många projekt har du på gång nu – och vad stickar du?
Det var inspirerande att lyssna på Kristin Wiola. Hon har ett otvunget förhållningssätt till sin stickning/sina stickningar. Är det något projekt som tar stopp för att det inte känns roligt längre repar hon helt enkelt upp det. ”Det är därför jag har så många restgarner” förklarade hon med ett skratt.
Jag hade i alla fall både kabel och ändstickor i rätt grovlek för att kunna lägga upp för ett nytt projekt med Peruvian-garnet som kom med posten häromdan.
Det blev ganska trångt för maskorna på kabeln så det var svårt att se hur vid tröjan skulle bli, men jag hade till och med en extra kabel ledig, och en skarvgrej som jag kunde skruva ihop kablarna med, så jag kunde sprida ut maskorna på en förlängd kabel för att se vidden och prova nederkanten av tröjan på Uffe. Nu är det bara att mata på!
De kablar och stickor som som jag inte använder förvarar jag i ett gammalt cd-fodral.
Kommentera gärna!