Om att göra färdigt – eller inte …

Det här är sommaren då jag skulle ta itu med saker som ligger på vänt i projektskåpet. Först ut var min Haruni-sjal. Den började jag på för tre år sedan! Upptäckte till min fasa att den börjat bli lite tufsig. Blir silke gärna lite tufsigt kanske? Fast det borde inte bli tufsigt bara av att ligga i skåpet, kanske blev stickningen lite tilltufsad redan när jag kämpade med alla omtag och hoptagningar häromåret?

Jag letade upp varenda ledig stickmarkör som fanns i huset för att kunna markera varje mönsterrapport för sig och hoppades på så sätt kunna hålla bättre koll. Och till min stora glädje upptäckte jag att det fanns en uppdaterad beskrivning på Ravelry, version 9 från januari i år, som jag hade lättare att förstå. Ändå fixade jag ungefär 5 varv innan det blev problem igen. Maskorna räckte inte till att göra det som skulle göras i sista mönsterrapporten. Först tänkte jag att jag kanske missat göra några omslag och försökte mixtra fram några extra, men det gick ju sådär … Det stämde i alla fall inte med beskrivningen. För att komma tillrätta med problemet behöver jag nog sticka baklänges ungefär 700 maskor, i spetsstickning, med silkegarn … Suck! Skjuts in i projektskåpet igen! Där kan du ligga och skämmas, Haruni. En cyklamenfärgad spetstickad silkessjal är ändå inte något som jag använder särskilt ofta.

IMG_6899 (2)

Nästa projekt då … koftan till Ida. Jag stickade en kofta till My i höstas. I julas när Ida var hemma fick hon välja en koftmodell som hon skulle kunna tänka sig. Det gick fort och lätt. Lika fort beställde jag sedan garn, ljuvligt mjukt och maskintvättbart (ett absolut krav från Ida). Det gav tyvärr inte samma stickfasthet som originalgarnet så jag tappade sugen lite. Efter en del laborerande med olika stickstorlekar bestämde jag mig för att pröva att sticka med det i alla fall och nu har Ida varit hemma så jag har kunnat hålla upp stickningen mot henne för att se om den ser ut att passa. Det såg OK ut så nu fortsätter jag.

Det ska bli en Clair Cardigan, med raglanärm och virkad spetskrage som detalj – därav virkprovet på bilden.

Kommentera gärna!

jag är Ewa

och jag är en riktig textilnörd. Textil är ett av mina största intressen och det har varit mitt yrke – jag jobbade som textillärare fram till häromåret.

Jag älskar klänningar och syr med nöje mina egna. Koftan är ett annat favoritplagg, har stickat ganska många vid det här laget, men kommer ständigt på någon ny variant som jag ”behöver”.  Ibland är mina projekt lite mindre tidskrävande, som exempelvis sjalar, sockar, vantar och väskor.

Återbruk ligger mig varmt om hjärtat. Jag utmanas av begränsningen i materialtillgång och tilltalas av tanken att mitt textila skapande blir mer miljövänligt när jag syr en klänning av en duk eller virkar en matta av en pyjamas.

Bloggen hette från början Tyg och garn, men sedan jag började blogga har jag blivit med hund. I december 2021 flyttade Fendi, en vit dvärgpudel hem till oss, och därefter bytte bloggen namn till Tyg, garn och hund.

Det är roligt att läsa om vad andra gör, det inspirerar mig, och jag vill genom att visa och berätta om vad jag gör, inspirera dig.

My name is Ewa Svensson and I´m a true textile fantast. It´s one of my biggest interests and it has been my job. I worked as a textile sloyd teacher untill some years ago.

I love dresses and I make my own with great pleasure. The cardigan is another favorite garment, I´ve knitted quite a lot by now, but I constantly think of new variants that I ”need”. Sometimes my projects are a little less time-consuming, such as scarves, socks, gloves and bags.

The blog is also sometimes about home decoration, always with some textile connection. For example I make plaids of my yarn remains and my first blog post (July 2013) was about an embroidered familypillow.