En gång för ganska länge sedan presenterade jag delar av mitt syrum och lovade då att återkomma med en djupdykning i mitt syskrin. Just nu har jag inget nytt, avslutat projekt att presentera så då tycker jag det passar bra med den där titten i syskrinet. Så här ser det alltså ut på utsidan:Min älskade man köpte det på Konsthantverksmässan i Båstad. Det finns en signatur inristad i botten, men initialerna säger mig inte så mycket.

Känner kanske du som läser detta igen signaturen och kan tala om vem som gjort mitt skrin?

Så här ser det ut när man lyfter av locket.

Lägg märke till trådrullen i mitten. Det är ingen riktig trådrulle utan handtaget till ovanvåningen i skrinet. Men innan den lyfts av  kan jag berätta lite om det jag förvarar här

syvax: Man drar tråden igenom vaxet för att tråden ska glida lättare genom tyget, inte trassla sig och hålla lite bättre.

sprättare: Tur att den kommit till rätta igen! Den används ofta 😉

fingerborgar: Den i porslin har jag fått av en vän i Storbrittanien. Den i silver har jag fått av mina föräldrar som ersättning för en jag fick i 15-årspresent, med ingraverat namn och allt. Jag tappade bort den två gånger, andra gången hittade jag den alltså inte igen. Jag använder ofta fingerborg, tycker det är obehagligt när den trubbiga änden på synålen går genom fingret …

nåldyna att trä på tummen:  Så att man håller ordning på nålarna när man tagit med sig någon handsömnad till tv-rummet – så att kära maken inte får nålar i fötterna. Han är annars som en magnet – har jag råkat tappa en nål, nog sjutton trampar han på den.

nålpåträdare: Det blir inte lättare med åren att trä tråden i nålen …

liten gummiplatta: Den lägger man om nålen så att man får bättre grepp om den när man ska dra den genom något segt material. Den här tror jag jag har köpt på Panduro hobby, men jag är inte säker för jag har inte sett sådana där nu.

Tändstickan? Den använder jag när jag syr fast knappar.

Då lyfter vi på lock två:Här är det rena, rama nostalgiaftonen: Tygmärket med hundar hade Ida på en jacka när hon var liten. Jag tror att de  två prylarna nere till vänster faktiskt kallas för just prylar.De används när man ska brodera runda hål i engelskt broderi, vilket jag aldrig gör. Men det är roligt att ha dem, för de har tillhört en släkting. Sorgligt bara att de ser ut att vara av elefenben.

Det utfällbara rakbladet med lädertofs nere till höger har också tillhört en släkting. Jag tror att hon använde det när hon sydde i päls. Päls ska ju inte klippas till utan skäras till från köttsidan så att man inte kapar av pälshår i onödan.

Den här ”medaljongen” köpte jag i en garnaffär i Stockholm, har faktiskt inte använt den så mycket. Man kan använda den istället för sax när man vill kapa av garn, och skulle vara tillåten att ha med på flyget om jag förstod det rätt. Men då återstår förstås frågan om stickorna/virknålarna  får följa med in i planet. Det tycks råda olika regler på olika flygbolag.

Mätstickan använder jag däremot väldigt mycket, nästan alltid när jag ska markera sömsmåner och fållar. Och tro det om du vill, men stoppsvampen använder jag också lite då och då när det gått hål på strumporna. Längst ner på botten skymtar bitar av en skräddarkrita (har tappat mer än en i golvet genom åren), några små sticktillbehör som jag redan skrivit om här och här, samt en stoppnål som bl.a. har använts när barnens gosedjur började tappa armar och ben.

Vad har du i ditt syskrin?