I januari i år pausade jag den här bloggen och startade en ny med anledning av att Uffe och jag blivit med hund. Men den nya bloggen har inte fått så många besökare, den här får många fler fast jag inte varit aktiv här på ett halvår, så nu gör jag ett omtag och skriver här istället, både om tyg och garn och hund. Idag blir det en kort resumé av det halvår som gått sen jag skrev här senast.
januari:
Fendi fick en mycket uppskattad räv i present, en som både piper och prasslar. Han älskade den intensivt, så hårt att nosen ganska snart började trådas upp. Eftersom han tyckte så mycket om den lagade jag den med det tyg jag hade hemma som passade ”bäst”. Tyvärr gav resultatet lite pandemi-vibbar – en räv med munskydd liksom.
Det tog inte lång tid förrän även övre halvan av huvudet blivit så illa åtgånget att något behövde göras. Nu blev det ett radikalt ingrepp: jag sprättade loss huvudet, sprättade loss ögonen från huvudet och sydde dem på ett nytt huvud som jag sytt med gamla huvudet som mall.
Mars månad blev jag färdig med den här tröjan:
Garnet är lite märkligt, alldeles stumt och oelastiskt, förmodligen för att det innehåller så mycket bomull. Jag skulle egentligen inte alls ha mer garn men eftersom jag verkligen gillar den här brunlila färgskalan förälskade jag mig i garnet så fort jag såg det i affären. Skulle färgen ha ett namn tycker jag tweedy aubergine skulle passa. Nästa gång ska jag dra lite mer i garnet innan jag bestämmer mig – och känns det stumt ska jag INTE köpa det – även om det är mjukt och gosigt att klappa på. Inte ens resårstickningen blev speciellt elastisk, och då avmaskade jag ändå med Jeny´s Surprisingly Stretchy Bind Off. Garnet heter Freya (från Sirdar), kallas mjuk och borstad vinterbomull och innehåller förutom 55% bomull även 31% akryl och 14% polyester. Modellen heter October Sweater. Man börjar uppe vid halsen, stickar först fram och tillbaka på en rundsticka medan man ökar för raglan och ringning fram. När ringningen blivit tillräckligt djup fram lägger man upp maskor i ringningens botten mitt fram och stickar sedan runt. Trevlig stickning som skulle ha kunnat gå ganska snabbt om jag fått till rätt maskantal från början. Du hittar en gratis beskrivning här.
I april kunde jag äntligen överlämna tröjan Fern and feather till My. Det kändes som jag hållit på med den i evigheter, men när jag tittar i min stickprojektsbok ser jag att det faktiskt inte tagit mer än drygt ett år. Inte så illa, med tanke på att jag började om flera gånger. Det här är version 3. Version 1 stickade jag i annat garn, blev tveksam på storleken och började på annan storlek i samma garn. I somras fick jag för mig att jag inte tålde garnet (fick ögonlockseksem), köpte nytt garn och började om.
Samma månad var jag på sy-LAN och sydde två klänningar, en med tulpaner på:
I juni sydde jag gardinkappor till min mor av gamla lakan med virkad spets och monogram. A står för Agnes som min älskade mormor hette. Detta monogram finns på alla hennes kökshanddukar och lakan. Jag förstår inte att man hann med allt handarbete förr, när man hade färre maskiner till hjälp i hushållet.
Och allt är så välgjort, se bara hur hon sytt fast bomullsband (eller bändelband som mormor sa) över den virkade spetsen i kanten som förstärkning. Stygnen är mikroskopiska.
Här har jag provhängt en av gardinerna i vårt sovrumsfönster.
Nästa gång får du läsa om vad jag gjorde i juli.
Nu är vi redan inne i augusti och det är dags att planera läsåret som börjar nästa vecka. Vi kommer bland annat att ha något gemensamt återbrukstema i årskurs 7 som jag hoppas kunna berätta mer om en bit in på terminen.
För några veckor sedan köpte jag ett trikåtyg med dalahästar på – har alltid varit lite svag för den hästrasen. Det blev ganska snabbt en klänning av tyget, men sen dröjde det tills idag innan den förevigades på bild. Bilden är tagen vid Södra Näs, strax söder om Varberg där vi fikade hallonmuffins mellan besök hos två olika konstnärer i närheten: Lisa Byrenius och Brittmarie Pantzar Andersson. Varje år vid Kristi Himmelsfärdshelgen är det Konstrunda i Halland och i år besökte vi både konstnärer hemma i Halmstad och i Varberg.
Det första vi gjorde var att ställa ut sådant som gjorts på tidigare sy-LAN på den vackra scenen (min klänning fick vara med trots att den inte syddes på något sy-LAN). Det blev en riktigt inspirerande kick-start.
Min Bionic gearbag kom väl till pass, och det var fler som hade sådana med sig. Andra sydde sig en på lanet.
Tyg, garn och hund 