Vi har tillbringat några dagar i stugan i Mellbystrand. Uffe har fixat och donat: rensat lite ogräs, limmat om några stolar och snickrat ett nytt trappräcke. Jag har läst och stickat – och vi har badat i havet, lyssnat på några Sommarprat och gått många och långa hundpromenader.

Stugan tillhör numera Uffe, hans två bröder och hans mamma, men det var hans mormor Gunda och morfar Nisse som byggde stugan i slutet av 60-talet. Uffe har varit här varje sommar sen han var barn, och jag har varit här sedan vi började ha sällskap i slutet på 70-talet.

Inredningen är en charmig blandning av alla tänkbara stilar som varit populära under de senaste femtio åren. Mycket är kvar sedan Gunda och Nisse bodde i stugan, och Gundas handarbete ses lite varstans.

I stora rummet t.ex. samsas en stilren femtiotalsskänk i teak med en piedestal i någon sorts stilimitation och ett av flera satsbord i teak med en leopardlampa på. Längst till vänster syns ett kolorerat fotografi av Gunda och Nisse när de var unga, skulle tro att det är från slutet av 1930-talet.

och jag gissar att det är Gunda som broderat duken.

I stora rummet finns öppen spis och …

den här unika fönsterbrädan i mosaik. Någon som minns mer exakt när det var så populärt att klä in allt möjligt med mosaik? Det blev grytunderlägg, lampfötter och jag vet inte allt. Kan det ha varit på 70-talet? Jag minns vilken lycka det var när någon släkting tröttnat på sin hobby och gav mig alla sina fina mosaikbitar. Det var rönnbärsröda runda former, gröna blad, blå, gula och svarta fyrkanter i olika storlekar. Attans att jag inte har dem kvar nu!

Strax till höger om fönstret med den fantastiska fönsterbrädan, i ett hörnskåp i furu, finns en av många runda dukar som Gunda virkat – eller ”virkade plättar” som svärmor kallar dem. Jag har ingen aning om vad den lilla porslinsurnan är tänkt till, kanske bara till lyst. Det står i botten att den är från Turkiet – kanske en souvenir av nåt slag? De matchar i alla fall varandra ypperligt, urnan och den virkade plätten.

I samma rum finns också den här osannolika kombinationen av furusoffa, teakbord och femtiotalstaklampa. Soffan är en bäddsoffa med plats för två. Här brukade Uffe och jag sova när vi bodde här med våra flickor.

Flickorna sov i den här våningssängen. Mattan har Gunda vävt, och …

älgtavlan på väggen har hon broderat.

I det tredje rummet finns ytterligare en bäddsoffa och den matgrupp som vi brukar äta vid. På bilden limmar Uffe om en stol som hans mormor gjort. Jajamen – hon snickrade också – gick på kurs och lärde sig göra både bord och stolar.

Det finns också en friggebod på tomten som går under namnet Lillbo. Där tränade Fendi och jag Nosework.

Han fattade direkt vad han skulle göra, fast det var länge sedan vi övat, och han hittade en gömma ganska snabbt. Den satt under det röda bordet, på sargen. Däremot var det lite lurigare med den som satt precis till höger innanför dörren, nere vid golvet. Vi får nog öva lite mer systematiskt sökande.

Här hann jag faktiskt fotografera hans blick som talar om att han hittat gömman bakom stupröret.

Nu är vi hemma i Åled igen. Jag kommer att sakna morgonpromenaderna ner till havet.