Idag åkte vi inåt landet på en liten utflykt. Vi började med att besöka sommarmarknaden i Unnaryd. När vi gick där bland stånden ringde min syster på mobilen. Hon undrade var jag var och jag förklarade att vi var på marknad och berättade vad jag såg. Precis då såg jag … korgar – en av mina absoluta svagheter.

– Åh nej, blunda syrran, hojtade min syster. Men det var för sent. Jag hade redan sett den … korgen som jag inte redan hade.

När samtalet var avslutat och vi passerade knallen med korgar en andra gång sa Uffe som den förstående man han är:

-Är det inte lika bra att du köper den nu eftersom det bara finns en. Så den fick följa med hem, tillsammans med bland annat matbröd från ett lokalt bageri, en träslev och blommor. Visst är den fin?

Den har perfekta mått för att rymma en stickning som kräver att man har med stickbeskrivning i magnetmapp!

Vi har länge pratat om att åka till Tiraholms fisk och äta och eftersom det inte ligger så långt från Unnaryd blev det nästa anhalt på dagens utflykt. Vi delade på en förrätt med friterade göskinder och rökt majonnäs. Till huvudrätt valde vi honungs- och senapsgrillad regnbågslax kryddad med libbsticka, salvia och isop. Jag säger bara: mums!

Tiraholms fisk ligger väldigt vackert invid Bolmen så vi passade på att se oss omkring. På en skylt kunde vi läsa att sjön Bolmen, Sveriges tolfte största sjö, är känd för sitt rena vatten och vattnet härifrån förser större delen av västra Skåne med dricksvatten.

Ål som kläcks i Sargassohavet tar sig med hjälp av Golfströmmen till våra nordliga breddgrader för att äta upp sig i insjöar. När den blir lekmogen säger dess instinkt att den ska ta sig tillbaka över Atlanten. Men vattenkraftverk i till- och frånrinningsområden hindrar numera detta. Tiraholms fisk, som har ålfisketillstånd i insjö från Havs- och Vattenmyndigheten, deltar i ett projekt som innebär att hälften av den ål de fångar körs till Laholsmbukten och återutsätts där för att ålen ska kunna vandra tillbaka till Sargasso för reproducering. Jag tycker ålar är lite äckliga att titta på, kan inte förklara varför, men jag kunde ändå inte låta bli att titta ner i karet där de simmade omkring till allmän beskådan.

Sista stopp på vår utflykt var Bosgårdsfallet i utkanten av Torup. Varje gång vi lämnat Fendi på hundpensionatet i närheten har vi sagt till varandra att här måste vi stanna till någon gång och utforska omgivningarna. Idag blev det alltså av.

Först kom vi till resterna av kvarnen som utnyttjat kraften från vattenfallet. Den byggdes på 1800-talet och själva kvarnverksamheten höll på till 1930-talet. Här fanns också en kraftstation som i början på 1900-talet försåg hela Torups kyrkby med el, en snickerifabrik och kulfabrik (leksakskulor).

Här sitter Fendi på ett gammal kvarnhjul.

Här ser ni delar av själva fallet …

och fördämningsdammen ovanför

Här ur en annan vinkel

Nu är vi hemma igen. Jag har planterat blommorna vi köpte, kompletterade med lite silvernjurvinda från balkongodlingarna, kan nog bli bra när det tagit sig lite. Ha en fin onsdagskväll!