Om handdukar och att göra det trivsamt hemma

Jag gav inga nyårslöften, men har tänkt att nu när jag inte längre jobbar vill jag fixa till det lite här hemma, lite i taget. Underbara Clara skrev i sin blogg för nästan precis ett år sen om att städa som Rut. Rut var hennes mormor och hon älskade att städa. Hon städade någonstans varje dag. Att städa som Rut handlar om att städa avgränsat, under en kort stund på en bestämd plats. Det är väl det som är tricket, tänker jag – att göra lite varje dag så att det så småningom är fint och i ordning överallt. Igår t.ex. tog jag hand om kökshanddukarna som legat rena men jätteskrynkliga i ett skåp i tvättstugan länge, länge. När jag började stryka och mangla dem såg jag att en del av dem var väldigt slitna. Den allra mest slitna fick bli putstrasa. Två lika stora, lika slitna, sicksackade jag helt sonika ihop runt om så att det blev en handduk av två. Några lagade jag med symaskinen och jag tycker det blev jättebra, syns nästan inte.

Det finns flera orsaker till varför jag la ner så mycket tid och möda på några kökshanddukar. Dels tycker jag det är svårt att få tag på nya kökshanddukar som faktiskt suger upp vatten bra. Recycling i all ära, men när man blandar upp återvunnen bomull med syntetfibrer (för att de ska hålla?) får man en fiberblandning som inte suger upp vatten lika bra som enbart bomull – eller lin för den delen. Innan jul letade jag efter kökshanddukar i second hand-affärer och hittade faktiskt några helt oanvända i linne. De var inte ens färdigfållade och saknade hankar men det var ju lätt åtgärdat. De fick också matchande monogram. M J är initialerna på de två som fick handdukarna i julklapp.

Dels är gårdagens handduksarbete en homage till dem som lagt ner sin tid och möda på att väva de här handdukarna en gång i tiden. Det känns bra att kunna använda handdukarna lite till, även om en av dem nu är i lite annan form:

Min mormor Agnes vävde inte sina egna handdukar, men hon märkte både dem och lakan med bokstaven A under två fåglar (när jag var barn uppfattade jag det som bokstaven M. Undrar hur jag tänkte då – m som i mormor, kanske). På just den här handduken hade det gått hål strax till höger om monogrammet så jag vek in hålet i ett veck och sydde fast vecket med en raksöm. Sen fodrade jag den lilla necessären med ett tyg ur gömmorna, hade till och med en röd dragkedja i rätt längd i skåpet som någon flitig människa sprättat loss från något kasserat plagg. Snacka om återbruk!

Nu tog ju detta bra mycket mer än en kvart, så det där med att städa som Rut behöver jag öva på. Idag gick det bättre för då rensade jag en låda i badrummet och lyckades hålla till mig att just rensa. En hel påse med gamla hårvårdsprodukter och smink blev det. Och jag hittade min nagelfil i glas som jag saknat länge.