De här vantarna stickade jag till min syster för 5 år sedan. För en tid sedan fick jag dem i retur med en önskan om lagning innan hålen blev större. I morse var det frost på marken när Fendi och jag gick vår morgonpromenad så nu insåg jag att det var dags att laga dem så syrran slipper frysa om händerna framöver.
Egentligen var det väl mer frågan om en förstärkning än en regelrätt lagning. Jag är glad att min syster uppskattar vantarna såpass att hon bad mig förstärka dem innan maskorna sprang iväg.
På tal om förstärkning så kom den här boken till mig i brevlådan imorse:
Den har jag beställt med tanke på att fortsätta förstärka mina favoritjeans när de börjar bli slitna. Jag har gjort det en gång redan, vilket du kan läsa om här.
Boken innehåller 365 sashiko-mönster och tanken är att man broderar ett mönster om dagen på små tyglappar. Dessa sys sedan ihop till ett lapptäcke. På så sätt får man både en mönsterbank vid årets slut och en stunds nedvarvning varje dag under året. Nu tänker inte jag ge mig på alla 365 mönstren utan tänker ha boken som en inspirationskälla när jag behöver förstärka mina jeans. Vi får väl se hur många mönster det blir till slut …
*
Sashiko är ett japanskt ord för en broderiteknik som används för att laga och förstärka ett eller flera lager tyg. Man syr förstygn i olika mönster. Det kan också vara namnet på själva textilien. Sashiko kommer från det japanska ordet sasu som betyder genomborra (pierce). Enligt traditionen används vit bomullstråd på blått hampatyg. Det är inte specifikt för Japan att sy med förstygn men under 1700-talet kom en förordning som förbjöd bönder och fiskare att bära kläder av bomull eller i starka färger. De fick inte heller brodera sina kläder med stygn större än ett riskorn. Dessa regler har format det vi idag kallar sashiko.
Kommentera gärna!