Clara Lidström med bloggen UnderbaraClara har fram till påsk en fastekalender. Varje dag fram till påsk delar hon en uppgift, tanke eller uppmaning som möjlighet till reflektion och stillhet. Hon skriver så klokt:

Vi människor är ju fenomenala på att anpassa oss – både efter bättre och sämre tider. Det gör att vi kan vänja oss vid att uthärda dåliga förhållanden. Men också att en höjd levnadsstandard snart blir tråkig, grå vardag. Den där guldkanten som först kändes så lyxig förvandlas snabbt till ett minimikrav. Då kan man resonera på två sätt: öka och ge sig själv ännu mer guldkant. Eller dra ner på unnandet i vardagen, så att guldkanten får tillbaka sitt värde.

Idag var uppmaningen Laga något som är trasigt! Det var precis vad jag behövde för att komma till skott. Först lagade jag mors två paradhanddukar som hon bett mig laga för ett bra tag sedan:

Den ena hade stora hål. Jag strök fast ett vävt mellanlägg på undersidan och sydde med symaskin.

Precis till vänster om själva blomman har jag använt symaskinens stoppningsfunktion – man syr raksöm så långt som hålet är, trycker på backknappen och sen syr masknen själv 12 raksömmar fram och tillbaka precis intill varandra, sedan upprepar man detta tills hålet är täckt. Kanske att tyget drog ihop sig lite, ökade stygnlängden efter ett tag, men jag har i och för sig inte strukit innan jag tog fotot. Den andra lagningen gjorde jag med tät trestegs-sicksack vilket finns på de flesta symaskiner och funkar alldeles utmärkt.

Nu håller den ett tag till.

Den andra var redan lagad med kärlek, flera gånger om …

Jag vek upp broderiet HANDDUKAR över de tidigare lagningar så att de ligger som en förstärkning under broderiet, sydde fast med raksöm och lite trestegs-sicksack vid hålet vid bokstaven D.

Nu håller den ett tag till!

Så behövde Uffes mobilfodral nytt kardborreband:

Han använder mobilen i arbetet och vill ha den lättillgänglig så jag har sytt ett mobilfodral av en gammal datorväska. En bit av axelremmen blev hälla att trä livremmen igenom.

Nu håller det ett tag till.

Sist ut är mer en räddningsaktion än en lagning:

Jag tycker mycket om de här vantarna, köpte garn och beskrivning till dem i hemslöjdsaffären i Halmstad när den ännu fanns. De fingerpåtade snoddarna med sina garnbollar är bra när vantarna behöver hängas på tork – man bara snor dem om varandra och vips kan man hänga dem över torklinan.

Ena vanten hade dock blivit lite sliten.

Som tur var hade jag kvar garn av samma sort och färg så det gick att sy med maskstygn så att det inte syns.

Nu håller de ett tag till!