Jag har börjat läsa i en bok om att skapa modeller direkt på provdocka, nämnde boken nyligen i ett annat inlägg. Jag också tittat på de inledande lektionerna på den medföljande DVD:n och åkte till stan och köpte lakan för att kunna göra toiler – eller hur det nu heter i plural. (Toile = ett provplagg uppsytt i ett enklare tyg än det slutliga plagget. Källa: Wikipedia).
Men innan jag kunde börja testa det här sättet att skapa kläder krävdes lite kroppsbygge. Ja, alltså jag fick bygga om min provdocka lite. Att bygga om egna kroppen skulle ta alldeles för lång tid (och ärligt talat saknar jag motivation för det, är nöjd, glad och tacksam så länge kroppen fungerar som den ska. Dock kändes det lite jobbigt att konstatera att midjemåttet snart är lika med bystmåttet.)
Det räckte inte att skruva rattarna till största måttet, jag fick bygga på med tygremsor. Men det är det ju ingen som vet, eller hur, att det döljer sig en liten extra mage där under t-shirten.
Det verkar vara ett roligt sätt att skapa kläder, fast det är lite svårt för mig att tänka ”tvärtom”. Jag har lärt mig att utgå från ett grundmönster och göra förändringar i det. Men tänker man efter är borde det väl vara lättare att hänga på tyg direkt på en provdocka , drapera, nåla in och ut, klippa … ”Mönstret” blir ju i 3D direkt, till skillnad från det platta grundmönstret som man får göra en massa veck på för att det ska få volym.
Det var länge sedan sist så jag bestämde mig för att som förövning titta på en klänning som jag redan har och försöka klura ut hur den är konstruerad och göra en modell i ”halv storlek”.
Tyg, garn och hund 