förvaring av stickor och virknålar

Det finns flådiga fodral till stickor och annat, men just förvaring av stickor och virknålar har jag löst på eget sätt:

Den här väggredan hänger bakom dörren in till mitt rum.

I det stora facket nere till höger ligger det här:

ett gammalt cd-fodral som jag har mina utbytbara ändstickor och kablar i. ‘

Varje gång jag öppnat fodralet har själva stickorna trillat ut vilket irriterat mig och häromdagen satte jag helt enkelt fodralet i symaskinen och sydde fack för stickorna:

Att jag inte gjort det tidigare?! Nu stannar stickorna i fodralet när jag öppnar det..

Längst bak förvarar jag mina stickmarkörer uppträdda på att halssmycke, en varvräknare, en virknål att fiska upp alla tappade maskor med, en minisax, en ask med

tapisserinål och kabelstopp, en kabelskarvare och sådana där små åtdragsskruvar till kablarna och så svarta fåret som inte syns om jag inte plockar ut det ur fodralet:

mitt måttband. Hur förvarar du dina stickprylar?

Jag tycker själv det är roligt att surfa runt och ”titta in” i olika hem. Man kan få tips och idéer till hur man kan lösa egna inredningsproblem. Jag har redan visat valda delar av mitt syrum, se här och här Nu kommer det lite mer …Bakom dörren hänger skräddarvinkelhake, skärlinjal, måttstock och fack för stickor och virknålar. Måttstocken har sin egen historia. Den har varit min mormors. Hon arbetade som hattmodist innan hon gifte sig, och använde måttstocken i sitt arbete. När jag tog min examen som textillärare följde man traditionen med att första- och andraårsstudenter skulle bilda portal för de nyutexaminerade lärarna. Det var hemkunskapslärare, textillärare och barnkunskapslärare (fanns det på den tiden) som sprang genom en portal med bl.a. grytlock och blomsterprydda måttstockar. Min mormors måttstock var med då!

Sen ser man en liten bit av mitt älskade vitrinskåp som jag ju redan visat. Vill bara visa vad som flyttat in igen …ett nytt måttbandsfår! Jag fick ett sådant av äldsta dottern för några år sedan, men i somras blev jag till min stora sorg av med det. När hon var hemma senast fick jag ett nytt. Nu får det inte lämna rummet!

Så kommer vi till symaskinerna.Overlocken har hängt med sedan 80-talet. Den är rejäl, ful som stryk, men står stadigt på bordet. Inga plastdetaljer där inte! Hushållssymaskinen är sju år. Den ersatte en Bernina som jag sytt mycket med och som behövde repareras. Jag bestämde mig för att köpa en ny symaskin istället, hade hemma flera olika innan jag bestämde mig. Jag är mycket nöjd med maskinen, men kanske jag hade haft andra urvalskriterier idag än jag hade för sju år sedan. Då tänkte jag att jag ville ha en maskin som man kunde köpa en broderienhet till, så att man kunde brodera stora motiv med den. Men det skulle jag ha gjort ganska snabbt, för både symaskinsmodell och broderienhet utgick ur sortimentet innan jag kom till skott … Ja, ja, jag köpte i alla fall några ”kort” från början som gör att jag bl.a. kan sy upp till 4 cm breda bårder. Att maskinen kan sy så brett beror på att den matar även i sidled – känns ganska kymigt kan jag lova! Tack vare detta ska man också kunna sy fast laglappar på exempelvis byxben utan problem. Man trär bara på benet på friarmen och så kan man alltså sy både framåt, bakåt och åt sidorna. Minns att jag tyckte att det verkade väldigt bra, men har faktiskt inte använt mig av den funktionen. Något som jag använder nästan jämnt är nålstoppsfunktionen. När man slutar sy, stannar maskinen med nålen nere i tyget och pressarfoten lyfts en aning så att man kan vrida tyget runt nålen. Jättebra i hörn! När man sen trampar på gasen igen fälls pressarfoten ner av sig själv. Hands free! Här är en bård sydd med symaskinen ovan. Blev rätt fint, tycker jag.

Så här håller jag ordning på trådarna:

Spolstället fick jag i julklapp av en av döttrarna för många år sedan. Hon hade gjort det hemma hos morfar. Trådrulleskåpet har maken köpt åt mig på en hantverksmässa, liksom detta fina syskrin:Vad som finns i det visar jag en annan gång …