Pershögsskogen

Tänk, vi har bott i södra Halland jättelänge, ja Uffe har bott här hela sitt liv faktiskt, och fortfarande finns det platser vi inte varit på förut. Som Pershögskogen i utkanten av Båstad till exempel. Parkerar man på stora gräsparkeringen intill kyrkogården i Båstad finner man en trevlig promenadslinga på sisådär en och en halv kilometer med utgångspunkt i hörnet av parkeringen. Stigen vindlar sig uppför och nerför genom bokskog och bäckraviner, ibland finns trappor, någon gång en liten spång. Bra träning för både oss och våra hundar.

När David kommer brukar han vilja att åka till Killeröds café på Hallandsåsen och äta deras fantastiska äppelmaräng med vaniljsås till. Med två hundar som inte riktigt kommer överens valde vi att köpa marängerna i en kartong för att ta med dem och äta någon annanstans än på själva caféet (annars erbjuder caféet en fantastisk utsikt över Skälderviken och en otrolig inomhusmiljö med guld och mosaik som inte låter sig beskrivas). I närheten ligger Ekhems gårdsbutik. Där hade inte Uffe och jag varit heller så vi hängde på när Ida och David ville åka dit. Och kan ni tänka er, när vi botaniserat runt i deras affär och köpt rabarberchutney, fläderblomssaft och marmelad på päron och ingefära erbjöd de oss att sitta i deras trädgård och äta vår äppelmaräng.

På Ekhems gård fick vi tips om en tyg- och sybehörsaffär i Förslöv som jag inte kände till. Så då måste vi ju åka dit också. Syknuten – affären – ligger i stenhuset på bilden. Det var Uffe som höll i kameran idag så han fotade denna otroliga tistel som växte bakom affären, men han var inte inne i själva affären … :).

Många gånger när man läser bloggar så är allt så fantastiskt, så vackert och perfekt. Nu bryter jag trenden genom att beskriva hur det blev när vi kom hem från vår lyckade utflykt. Jag skulle laga falafel, hade förberett genom att lägga gula ärtor i blöt redan igår, allt enligt ett nytt recept jag ville pröva. Vet inte vad som gjorde det, men trots att ärtorna legat i blöt över natten mosades de inte i matberedaren. Kanske börjar kniven bli slö, vad vet jag. Massor av ärtor var fortfarande hårda, så många att jag gav upp försöket att peta bort dem ur smeten. Falafel gjorda på stenhårda troligen svårsmälta gula ärtor är inget man bjuder på. Som tur var hade Uffe vunnit ölkorv på ett lyckohjul midsommarafton så korvarna fick komplettera couscousen som skulle varit till falafeln. Så blev det med den vegetariska måltiden …